Ebba Strandmark: det var min bakgrund inom möbelsnickeri som gav mig det här jobbet!

Jonatan Malm pratar formgivning, hantverk och inställning med Ebba Strandmark i samband med hennes föreläsning på Steneby 2014.

Hur ser vägen ut från en hyvelbänk i Dalsland till ett Ikeavaruhus någon stans i världen? Inte särskilt krokig faktiskt. I alla fall inte om den trampats med Ebba Strandmarks skor. Hon gick ut möbelutbildningen på Stenebyskolan år 2000. Ville vässa sig inför arbetslivet, fördjupa sig i formgivningen och knyta fler kontakter, varför hon sökte sig till Högskolan för Design och Konsthantverk, HDK. Redan vid examensarbetet där visade IKEA intresse för Ebba: Ändå hann hon med både att starta byrå och undervisaen period på HDK, innan hon fångades upp av möbeljätten. Som ny stjärna i heminredningens dreamtream, i Älmhult i Småland, har hon ritat produkter för IKEA alltsedan 2003. Alltifrån möbler till vinglas och blanka köksblandare. Vilka spår av tiden på Stenebyskolan finns då i Ebbas dagliga värv som formgivare, med uppåt femton pågående formgivningsprojekt parallellt och hela tiden?

–Åh, det jag lärde mig på Stenebyskolan har helt klart varit avgörande för att det gått så bra för mig. Jag skulle rent av påstå att det var min bakgrund inom möbelsnickeri som gav mig det här jobbet, att jag hade kunskaperna om materialen och maskinerna. Jag arbetar väldigt nära leverantörer i många olika länder, och just att jag vet hur exempelvis ett frässtål fungerar, och vilken radie som är möjlig att fräsa ger mig ett väldigt försprång. Jag tror inte jag hade haft lika lätt att skapa förtroende på verkstadsgolvet heller, om jag fått hela min skolning på ett kontor.

När Ebba började på Stenebyskolan hade hon sin skärpa inställd på de närmaste åren. Hon visste att hon ville arbeta med någon slags formgivning, men smidde inte alltför detaljerade planer. En riktigt gedigen grund i material och en bra arbetslivserfarenhet tänkte hon var en bra början. Att ta en lärdom i taget var hennes strategi. Och på Stenebyskolan lärde hon sig att ta i, att få saker gjorda. På den tiden fanns inga skrivbord att tillgå för eleverna. De hade hyvelbänkar. De satt aldrig still. Ritandet fick inte ta för lång tid, det byggdes oftare modeller och prototyper. Ebba minns:

–När jag kom till HDK var det i stället skrivbord och datorer som gällde. Men just att jag vant mig  vid att snabbt komma upp i skala 1:1 tror jag gav mig en stor fördel.

En annan förtjänst med att ha lärt sig kontrollera och dra nytta av handens potential är flexibiliteten i ritandet. Ofta sker det i datorprogrammet Solid Works, som är lättvindigt att arbeta med då det är allenarådande både bland IKEAs formgivare, tekniker och leverantörer. Men utan penna och papper skulle hon inte klara sig, hon varvar rittekniker som i en lasagne och går gärna över till modellverkstan för att hugga i. Hon förklarar fördelen med pennan med en bild från ett verkstadsgolv på andra sidan jorden:

– Tänk dig att din dator plötsligt havererar. Då är det ju ganska bra att snabbt kunna teckna upp en möbel med korrekt perspektiv för att göra sig förstådd.

Ebbas tips till studenter som vill lyckas som formgivare är att utnyttja skoltiden och kontakterna den ger till max:

–Ställ ut, möt människor, gå på mässor, våga ringa och be om en praktikplats! Erfarenheter av arbetslivet är otroligt viktiga, att jag jobbade på snickerifabrik under sommarloven gav jättemycket. Och så ska man vara nyfiken! Jag har alltid penna, tumstock, skjutmått och kamera tillgängligt så jag kan undersöka möbler jag ser. Titta, känn, tyck! Varför är stolen så skön?

En fråga blir oemotståndlig att ställa till Ebba: Saknar hon inte hantverket?

–Nej, det gör jag faktiskt inte. Jag jobbar med händerna och kroppen fortfarande, bara på ett annat sätt. Jag lever min dröm, varje ny dag och varje nytt uppdrag är olikt föregående. Och jag har roligt hela tiden.

Lämna ett svar