Mötesplats Steneby artikelserie #11: Istället för sport på lovet

Hade det funnits en simbassäng med världens färger hade barnen förmodligen genast studsat i från trampolinen. Men nu är vi i formsalen, färgen finns i flaskor, glittret i burkar och som tur är har i alla fall större delen av rummet plastats in. Den del av golvet som inte är det får snart spår av barnfötter i nyanser av lila och grönt. Färgeufori tror jag det rådande tillståndet kan kallas. Funny Livdotter som är före detta student på HDK vid Steneby och nu den som arrangerat denna och sex andra sportlovsaktivteter för barn summerar upplevelsen:

–”Färgexplosion på plagg” hette workshopen, men det exploderade färg lite varstans. Josefin Wilkens som höll i det hela hade färg ända in på kroppen och en hel burk glitter över tröjan. Hon hade lika kul som barnen. Att ryggsvett inte är enda följden av den intensiva timmen, utan också ett stort kollektivt leende som vägrar gå över, det gör ju att det blir roligare att städa upp efteråt. Fast nästa år ska vi nog plasta in hela formsalen…

Sportlovsaktiviteterna var en följd av höstlovets väl mottagna workshops i olika kreativa göromål. Förutom ovan nämnda erbjöds tillverkning av instrument, origami, fritt broderi, återbruk, böcker, häften och fanzines samt den stora kraftansträngningen: Smide. Funny berättar att den krävde en del av riskanalys och säkerhetstänk för att kunna gå av stapeln. Fyra vuxna fanns tillhands för att hjälpa lika många barn. Kursen blev fort full, med en lång reservlista.

–Det blev otroligt lyckat. En fin sak var att det var fyra tjejer som verkligen valt ut just smideskursen, de var inte intresserade av något annat. De ville bara smida, och pratade alla om att studera här när de har åldern inne. Så vår framtida generation av metallgestaltare verkar tryggad! Säger en glad Funny.

Satsningen är ett led i Mötesplats Stenebys ambition att i högre omfattning knyta samman Stenebyskolan med samhället runtomkring. Funny berättar om den osynliga mur som funnits mellan skolans område (konsthantverk och design) och de barn som morgon och eftermiddag traskat till och från låg-och mellanstadieskolan alldeles intill. Och strategin verkar onekligen ha fungerat. Efter dessa lovaktiviteter kan barn ses gena över skolans område som om det plötsligt blivit förvandlat till mammas gata. Kursledarna får glada ”hej!” när de handlar på Konsum. Funny citerar barn som under aktiviteterna utbrustit sådant som ”detta har aldrig tidigare hänt under min livstid”, eller förväntansfullt frågar när nästa chans kommer. Så drömmen om att sudda ut gränser tycks slå in. Och föräldrarna uttrycker ibland avundsjuka. De vill också ha kreativa sportlovsaktiviteter!

–Det kan jag förstå, säger Funny och fortsätter:

–Där jag växte upp fanns aldrig andra fritidssysslor än sportrelaterade. Och jag var ett kreativt barn, så jag kan själv önska att sådant här funnits för mig. Men på många av våra workshops har vi inte haft någon övre åldersgräns, så ibland har även vuxna varit med.

Workshopledarna har Funny rekryterat bland nuvarande eller tidigare studenter på Steneby. Den erfarenheten är ytterligare än nyckel i livet som frilansande kulturarbetare, menar hon, som själv samlat på sig ett och annat de gånger hon hållit egna kurser. Hon menar att en viktig faktor i just denna bransch är förmågan att solidariskt se alla barn samtidigt. Under en workshop som varar en timme fungerar det inte att ingående hjälpa ett barn i taget. Och kursledarna får långt mycket mer än färg på ryggen med sig efteråt; Ylva Persson som höll origamiaktiviteten rapporteras frenetiskt vika ananas i papper långt senare, och Olivia de Jong som tillsammans med Emilia Persdotter höll i ”Böcker, häften och Fanzines” är i färd med att marmorera träskivor hemma i badkaret.

Funny är redan i gång med grovskisserna kring nästa års lovaktiviteter. Drömmen är att ta med sig Steneby till andra hörn av landskapet. Hon summerar värdet i dessa barninriktade aktiviteter så här:

–Poängen med detta är verkligen inte primärt att rekrytera potentiella studenter. Snarare handlar det om en idé om att detta är rätt. När vi nu är födda med så komplexa hjärnor som vi är vore det väl synd om vi bara aktiverade små delar av dem? Att få utveckla sina kreativa sidor gynnar verkligen inte bara den som vill arbeta konstnärligt senare i livet, det är bra oavsett vilken yrkesbana som väljs. Det pratas mycket i dag om vikten av att barn läser böcker eller blir lästa för, eftersom det ger ett mycket rikare språk som vuxen. Och det är ju inte för att alla barn ska bli författare, utan för att de ska kunna leva fullt ut.

Text: Jonatan Malm
Foto: Martin Gustavsson

Lämna ett svar