För ett decennium sedan startade Mötesplats Steneby sin verksamhet i Dals Långed. Målet var att med kulturens hjälp skapa tillväxt och utveckling i Dalsland – att återaktualisera en plats och hitta nya sätt att göra den möjlig att leva och verka på.
Mitt i Dalsland, i det kluster av bruksorter som ibland beskrivits som ett svenskt rostbälte, ligger den lilla orten Dals Långed. En ort som på många sätt följt utvecklingen i övriga Dalsland, med nedlagda bruk och industrier och avfolkning som följd. I Dals Långed finns dock tillgångar som gör platsen unik. Där ligger Stenebyskolan och HDK-Valand campus Steneby, två konst- och hantverksskolor med långa traditioner som varje år drar kulturskapare till platsen. Sedan ett decennium tillbaka finns där också sätet för Mötesplats Steneby, en verksamhet som efter ett politiskt beslut startats med syftet att med kulturskaparnas hjälp bidra till utveckling och tillväxt i Dalsland. Ett uppdrag lika ambitiöst som vagt. Kanske kunde Stenebyskolan vara en större motor i samhällsutvecklingen? Verksamhetsledare för satsningen var inledningsvis Sara Vogel Rödin.
-Vi skulle arbeta för att Stenebyskolan, eller utbildningarna, ska samverka med offentlig verksamhet, civilsamhälle och näringsliv för att få till utveckling i Dalsland. Sen fanns det inget mer.
Även om uppdragets mål kan tyckas tydligt så var det inte preciserat exakt hur man skulle nå dit. Mötesplats Steneby skulle vara spindeln i nätet som knöt samman de olika aktörerna som var verksamma i området, men tillvägagångssätt och arbetsmetoder behövde utformas på egen hand. Inledningsvis handlade mycket av arbetet om relationsbyggande och att arbeta på den lokala förankringen genom att skapa starkare kopplingar mellan civilsamhället och Stenebyskolan. Att på olika sätt öppna upp en plats som varit sluten, där man tidigare ägnat sig åt sitt. Bland annat producerades en utställning om Stenebyskolans historia. Kurser och workshops för barn anordnades inom de olika hantverken och materialområdena som man hade på Steneby. Studenter anlitades som kursledare. En annan utmaning var att förankra arbetet internt på skolan. Inledningsvis fanns en viss skepsis bland skolans personal till att det skulle komma en ny aktör och blanda sig i.
-Man upplevde att vi drog fokus från det man ansåg var grunduppdraget, som var utbildning, och att man skulle prata om företagande och så som är något annat än den konstnärliga processen. Som förstås alltid är en konflikt.
Mötesplats Steneby påbörjade arbetet med att ta fram utbildningsinsatser i egenföretagande inom kultursektorn för skolornas studenter. Bland annat erbjöds studenterna coachning i att starta eget företag.
-Även om alla blir egenföretagare när de slutar, så ingick det nästan ingenting i utbildningarna om hur man faktiskt skulle leva sen.
Tidigt påbörjades även arbetet med en Idépeng – ett bidrag som kunde sökas av Stenebys studenter, personal och alumner för att hjälpa till att finansiera uppstarten av nya projekt.
-Det jag försökte göra var att alla de här sakerna vi jobbade med skulle klaffa in i uppdragsformuleringen från regionen. Om det var Idépeng, ja men då var det tvunget att vara minst ett trepartssamarbete där en kunde välja mellan forskning, utbildning, näringsliv, civilsamhälle eller offentliga aktörer. Det gjorde att det började hända saker.
Att utifrån en öppen uppdragsbeskrivning få arbeta fram sina egna arbetssätt och ramar beskriver Sara Vogel Rödin som både en tillgång och utmaning.
Men att Mötesplats Stenebys arbete gjort skillnad är hon övertygad om:
-Med tanke på att Stenebyskolan har varit här så länge, så har det länge varit en kreativ plats där det händer saker. Men så mycket som det händer sedan Mötesplats Steneby kom – det är stor skillnad och det är häftigt.
Lokala lösningar på globala problem
Efter några år lämnade Sara Vogel Rödin över rodret som verksamhetsledare till Anders Lindgren, vars arbete på många vis tog vid där hans föregångare lämnat. Även om övergången skedde utan några radikala förändringar i arbetssätt eller tolkning av uppdraget, så skedde organiska förändringar med tiden. Man ville ha en större utväxling på sina projekt och projekt som ansågs för dyra i förhållande till sitt utfall skrotades till förmån för nya satsningar. Man ville också arbeta för ett större geografiskt genomslag och nå ut till hela Dalsland. Begreppet ”kulturdriven landsbygdsutveckling” myntades för att tydligare accentuera att det är samhällsutveckling de arbetade med, men med kulturen som verktyg. Att konst och kultur kan vara något annat än en prydnad eller ett tidsfördriv och istället vara en kraft att bygga något kring. Nya fokusområden blev även ekologisk, social och ekonomisk transformation till ett mer hållbart samhälle.
-Det ska vara kultur. Det ska handla om kultur. Kanske inte i den antropologiska bemärkelsen, utan mer den här skapande, kreativa kulturen. Men sen valde vi också att jobba med hållbar omställning eller hållbarhet som teman som vi själva adderat. Det har att göra med att det finns mycket att göra där, och de personerna vi jobbar med, kulturskaparna, de har också mycket att bidra med när de gäller de utmaningarna, eller lösningar på de utmaningarna, säger Anders och fortsätter:
-Det är det ena då. Att vi tror att det är en bra kombination att kombinera kulturskapande med hållbar omställning på flera sätt. Sen det andra är också att de som vi samarbetar med, har ett eget intresse av de här frågorna, så att vi kan använda oss av en redan existerande drivkraft. Det är viktigt för oss att vara lyhörda för hur snacket går bland de vi samarbetar med. Sen kan man ju titta på möjliggörare mer, som till exempel offentliga aktörer och även företag för den delen – de har ju intresse av de här frågeställningarna. De här stora globala utmaningarna är ju giltiga även i små kontexter.
På sätt och vis innebär de nya fokusområdena att man tar sig an de stora globala frågorna och problemen, men med det lokala som utgångspunkt och kulturutövning i fokus. I grunden vilar detta på insikten att de här perspektiven hänger ihop – att den egna verksamheten står i kontakt med det som sker i omvärlden. I någon mån har ambitionen vuxit från ett vagt formulerat uppdrag att skapa tillväxt och utveckling i Dalsland, till ett storvulet mål att också göra det man kan för att rädda världen. För den enskilde kulturskaparen finns dock en rad högst konkreta utmaningar att ta sig an. Att starta upp en verksamhet är ofta förknippat med stora investeringar och risker, både vad gäller tid och pengar. En stor del av Mötesplats Stenebys arbete fokuserades därför på de rent praktiska förutsättningarna att stanna och vara verksam i området. Dels handlade det om stöttning med att söka samarbeten och finansiering gällande olika projekt och att på så vis avlasta kulturskaparna med administrativa uppgifter. Dels handlade det om att skapa fysiska platser att mötas och vara verksam på.
-Ska det bli nån tillväxt här så behövs människor som väljer att bo kvar efter utbildningar på Steneby, alternativt människor som kan tänka sig att flytta in i landskapet. Och för att det skulle hända så behövde vi platser för dem att arbeta på, så då började jag prata om att vi behövde skapa en infrastruktur för kulturproduktion och då fokuserade vi kanske mer på verkstadsmiljöer och arbetsplatser också, sådant som är svårt för den enskilde att få till själv, säger Anders.
Just de synliga, konkreta resultaten, är något Anders Lindgren likt sin föregångare nämner som en svårighet. Som särskilt lyckade exempel på motsatsen nämner han arbetet med Studio Växt, ett co-working space för kulturskapare mitt i Dals Långed, och det senare projektet Open Wood, där en nedlagd fabrik gjorts om till en fullt utrustad träverkstad. I verkstaden kan arbetsplats hyras för kortare eller längre projekt.
Visioner om vägen till ett bättre samhälle
Just förmågan att se potential i förutsättningarna som finns på en viss given plats och förbättra den är en grundaspekt i Mötesplats Stenebys verksamhet. För det krävs en lyhördhet för vilka behov som finns, en visionär blick, samt en förmåga att agera på en potential där den uppstår. För att lyckas med sitt uppdrag, både det man man själv företagit sig och det man har från regionen, krävs dock att man även tar ett vidare perspektiv i beaktande – samhället i stort:
-Vår ambition och vision är att vi ska skapa och bidra, inte bara vi utan tillsammans med andra, ett så attraktivt samhälle att människor som går på utbildningarna som är kulturskapare, och andra i deras nätverk, får upp ögonen för Dals Långed och Dalsland, och kan tänka sig att flytta in i landskapet. Rent krasst så kan man då säga att vi då bidrar vi till att lösa det vi föresatt oss, att leda till utveckling och tillväxt. Men de här människorna förändrar också samhället. De för in helt nya sätt att tänka på, vilket kompletterar det som redan finns i landskapet. Vi får ett mer gynnsamt samhällsklimat genom att ha lite olika typer av människor på samma plats. Det blir mer dynamiskt på det viset och då blir det ett bättre samhälle för alla att leva i när kulturskaparna också bidrar till samhällsutvecklingen, säger Anders.
I arbetet med att göra Dalsland till en bättre plats att leva på framstår tillväxt snarare som ett medel än ett mål, en välkommen bieffekt. När allt kommer till kritan verkar det högsta målet vara att göra om och göra nytt och hållbart – att med kulturen som verktyg återbruka ett samhälle.
-Det är en fin bild. Tänk dig ett samhälle som haft det kämpigt i över hundra år, och nu är det några som ser en möjlighet med just den kapaciteten och det som finns där att kunna göra något annat av det. Som Not Quite i Fengersfors är ett väldigt bra exempel på, som flyttade in i ett nedlagt pappersbruk, en ruin till del, och sen byggde något annat där, säger Anders.
– – – – – – – – – –
Mötesplats Steneby är finansierat av Västra Götalands regionen.
Reportage skrivet av Johan Eriksson, fotografier Funny Livdotter och Malin Robertsson Harén. Publicerad 11 december 2024
Johan Eriksson är frilansskribent, mekaniker och poet. Hans poesi har publicerats i tidskrifter såsom Provins, Kontur, Ordkonst, Addenda m.fl. Johan är uppvuxen i Halland, men är sedan några år tillbaka bosatt i Stockholm.
