Låt oss tala trä del 7

Det ska gå att tjäna pengar på något bra

Det dök upp ett tillfälle, säger Karl medan de andra nickar. Men det är egentligen inte så det börjar. Det börjar med att ett starkt personligt behov som andra också har behov av. Och i stället för att vänta på att någon annan tar tag i det så införskaffar dem det själva. En är sin egen lyckas smed – eller som i det här fallet, hantverkare som äger en skog, ett sågverk eller ett hyvleri.

Petter Olsson, Karl Hallberg och Espen Hansen bor och är verksamma i Fengersfors, Dalsland. Det är här de hittat varandra, i den gemensamma myllan som finns kring Not Quite på Fengersfors Bruk. Trä är en av de aspekter som binder dem samman, och som var anledning till att vi ville träffa dem alla tre samtidigt och prata om ägande, samverkan och hållbarhet. 

Vi har ju hållit på här länge – på bruket och med olika idéer om småskalig tillverkning och kanske husproduktion. Det känns som att alla kompetenser finns här har vi ju tänkt ofta. Och så dök det upp ett tillfälle nu att testa att köpa lite maskiner från de lokala företagarna. Karl

Efter att vid några tillfällen ha hört sig för om maskiner i närheten fick Karl ett telefonsamtal. Nu fick han förfrågan att köpa loss! Det ledde i sin tur att Karl ringde Espen, för Espen ville ha ett sågverk, och Espen ringde Petter, för Petter ville ha en hyvelmaskin. Ryktet går så att säga och de kunde använda sig av varandras kunskap. Det gör också att maskinerna återigen brukas i området men nu av en yngre generation.

Espen: det är många möjligheter som öppnar sig när man har hyvel och såg och allt sånt. Vi kan ju samarbeta! Petter: och jag måste ju ha en såg för att ha något att hyvla. Espen: och jag behöver också få något hyvlat och då kan jag hellre låta Petter hyvla. Så kanske vi [Espen och Karl] kan såga till Petter. Man hjälper varandra.

Det här kanske kan bli en start på en form av symbiotiskt lokalt företagande på ett hållbart vis. Som matar dem själva, som Espen så fint formulerade det, men också den starka hantverks- och designbranschen i området, konstskolorna i Dals Långed, den framtida testbädden för trä i området och som kanske kan locka tills sig mer där till. Trä från lövträd kan tas hand om lokalt och behöver alltså inte transporteras utifrån och in till Sverige.

 

Sågverk och mer därtill
Espen Hansen är hantverkare och formgivare som har flera strängar på sin lyra. Bland annat är han lärare på Stenebyskolans träutbildning, driver Hansens kafferosteri, har en träverkstad och äger även numera ett sågverk. Han har en stark vilja som inte stannar vid en önskan, och det är väl därför han både är involverad och driver olika verksamheter och projekt. Och när det är som bäst stannar det inte hos honom…

Bygga upp något större än bara mig, är ju drömmen. Som en central där alla skogsägare kan ringa in och rädda alla sina lövträd så de inte går till flis. Utveckla småskaligheten och flexibiliteten. Espen

Det krävs samverkan, maskiner och folk för att skapa denna “trädambulans”, men om det väl går att utföra, skapar det material för en hel hantverk- och designbransch i Dalsland. För även om det planteras otroligt liten del lövträd så växer sådana träd upp i mellan tallarna, och även om det är några få så är det mer än tillräckligt, menar Espen. Och det är träd som annars skulle ha gått till flis, så tänk vad användbart att kunna skapa möbler, redskap och ting av detta i stället! Det låter helt klart makalöst bra!

Hyvleri och ett gott samvete
Petter Olsson är hantverkare, designer och fabrikör. Han är involverad i byggnadsvårdsbutiken Brukets Färg och driver Grimshedens hyvleri som kan hyvla fram socklar, lister och foder med stor variation mot kund. När han började vara verksam i området fraktades en hyvelmaskin i väg. Petter såg sorgset på, men nu några år senare kan han utveckla en hel verksamhet utifrån denna maskin. 

Jag vill inspirera. Kanske inte till småskaligt men att hela vägen är hållbar. Och då är det i alla led. Både ekonomiskt och för miljön och för hälsan. Petter

Allt handlar om att leva hållbart. För miljön, ekonomin och kroppsligen. Det märker en när en pratar med Petter att allt sitter ihop, och att det är det som bär både honom som person och hans verksamhet. Det går inte att konkurrera med industrin, men för dem som vill ha ett bra hantverk, lokalt material och en glad trähantverkare så är det Petter en ska gå till.

Skog och flera möjligheter på plats
Karl Hallberg är konstnär, hantverkare och numera skogsägare tillsammans med sin fru Cajsa Branchetti Hallberg. Han är aktiv inom det mesta, så även om han till stor del är känd som metallkonstnär, så är det få som är förvånade när han utökar sin verkstyglåda med fler projekt och åtaganden. 

Jag har alltid någon märklig idé att jag borde kunna fixa de här grejerna själv! Jag kommer från metallsidan – där finns det ju skrot och det är material som finns överallt. Då börjar man titta sig omkring – Träd finns ju typ överallt. Karl

I skogen är det mer än en vilande plats för träd att växa. Kleva Slöjdbiotop är en plats i skogen Karl äger. Här organiseras det workshops i bland annat stolpbyggande och hantverk av rötter. Det har varit hantverkande artist-in-residence på plats och arbetat och folk har byggt tillsammans. När han kom i gång märkte han att det var andra som fann det inspirerande också. Det blir greppbart och tillgängligt på ett helt annat sätt när en står där ute i skogen. Platsen blir inte bara en råvara där en plockar ur träd för att bli virke – det blir också en plattform för lärande och undersökande.

konstruktionen i bild är forgiven av Torsten Imottesjo.

 

Det ska gå att tjäna pengar på något bra
Det är många tankar som väcks. Det handlar om att se möjligheterna omkring oss och leva så snällt en kan på de resurser som finns. Den inställningen delar dem alla tre.

Det känns som en sund inställning att inte alla  ska äga ett sågverk, utan att en delar och dessutom gynnar varandra. En gång i tiden skaffade Karl lastbilskörkort för att kunna köra Not Quites teaterbuss. Nu har det körkortet skapat ytterligare en ny möjlighet som i att han kan köra timmer (något väldigt avgörande om en ska hålla på med träd). 

 Man tar några steg för att man vill förverkliga någonting och så öppnar det möjligheter för andra saker visar det sig. Karl

Genom att bejaka andras (lika mycket som ens egna) intressen, gå ihop och skapa lokala förutsättningar så ger det ett starkt företagsliv och en möjlighet till ett nära observerat cirkulärt kretslopp. Om vi dessutom kan hitta flera sätt att samarbeta på och dessutom samäga – då når vi enorma möjligheter. 

Det är ganska fint, Du har din grej [pekar på Karl], du har din grej [pekar på Petter] och jag har min grej och tillsammans har man ett bra krutpaket. Espen

Nu drömmer de om att gemensamt skapa en soldriven tork för virke och ordentligt med plats att förvara allt. Men det stannar inte där. Det finns mycket som kan förbättras, adderas och åtgärdas. Som att skapa större förståelse genom hela produktens gång. Ett sågverk brukar bara ha koll på sin del av kretsloppet, men vad händer om det finns ett kunskapsutbyte och transparens mellan varje ”station”? Det skapar möjligen en större förståelse för materialet som återvinns genom våra träd och dess potential. Det gynnar och ger tillbaka mer förståelse att använda de resurser som vi har – fullt ut.

Allt detta handlar om att skapa starka företagsmodeller bottnade ur en miljöetik som håller hela vägen runt. Det här är dessutom inte drömmar utan mål om en framtid ur ett ekonomiskt, miljömässigt och socialt perspektiv. Eller som Petter så konkret formulerade det; det ska gå att tjäna pengar på något bra. 

Vi är nyfikna på vad dessa tre kommer hitta på härnäst!

 

För att följa Petter, Karl och Espens utveckling ska du kika in här:
Petter och Grimshedenshyvleri på Instagram eller på hans hemsida.

Karl & Kajsa och deras Kleva Slöjdbiotop på Instagram

Espen och hans sågverk: Virkesverket på Instagram 


2022-01-24

< Läs del6 i Låt oss tala trä – här