Låt oss tala trä – del 4

Är ett ben knäckt så kan man ju göra ett nytt.

Förmågan att kunna återställa en möbel till att se helt ny ut är få förunnat. Men det borde det inte vara! På Stenebyskolan finns det yrkeshögskoleutbildningar som ligger placerade strax utanför Dals Långed i ett område som heter Karlsgärde. Där finns bland annat Olof Paulsson och Marcus Lidén, två engagerade och passionerade lärare som vill ta vara på hantverket – och dessutom sprida kunskapen vidare. För nästan allt går att rädda.

Vi gör ett besök på Stenebyskolan, och då närmare bestämt på yrkeshögskoleutbildningarna som finns några kilometer utanför Dals Långed. Där utbildas människor till möbelrestaurerare, finsnickare och möbeltapetserare. Minutiösa hantverksyrken som vilar på tusentals år av erfarenhet och kunskap. Vi talar om hantverket likt kirurgi där varje ingrepp är noga planerat och medvetet hanterat för bästa resultat och livslängd av möbeln.

Olof Paulsson är en man med många titlar, dekorerad med flertalet gesäll- och mästarbrev inom möbelrestaurering, möbelsnickeri och dekopör*. Han har nu arbetat på Stenebyskolan i 33 år där har lär ut kunskapen i att återställa, rädda och förbättra möbler, primärt i trä.

”Det är en spännande utmaning! Att ta hand om möbeln, se hur hantverkaren har gjort och åtgärda de skador som finns, och få det att fungera igen.” Olof

Marcus Lidén kan vi nog kalla för nyfrälst inom detta område. Marcus är biolog och historielärare i grunden och han sökte in till möbeltapetsering för 4 år sedan efter att blivit tipsad av Espen Hansen (lärare på Stenebyskolans Trähantverk & Möbelsnickeri) om utbildningens existens. 

”Jag gick en sommarkurs på Stenebyskolan och det var en Aha-upplevelse att möbler som man ibland ser som har en skada i ytskikt och liknande att det går att reparera. I min värld så gick inte det. Och då är jag ändå intresserad.” Marcus

Nuförtiden arbetar Marcus som lärare på utbildningen för möbeltapetsering. På Yrkeshögskoleutbildningarna lär Marcus och Olof till studenterna ut hantverket och företagandet inom dessa professioner. De som utbildar sig i dag, gör det med mycket tonalitet på återbruk, hållbarhet och miljö. Medvetna val där praktik rimmar med livsfilosofi. Det är helt enkelt en livsstil där tid ska få kosta, omvårdnad stå högre mot nyproduktion och tillsammans skapar det yrkesstolthet och tillfredsställelse som är svårt att beskriva i ord.

”Bra hantverk måste få kosta och då har man mindre pengar att spendera på skräpkonsumtion.” Marcus

”Jag lägger ingen värdering om det är värt det eller inte. För det kan ju vara som till exempel ett bord vi restaurerade till en familj som kanske la 3 gånger över marknadsvärdet men det var ju just det bordet. Det fanns ett affektionsvärde som dom ville ha bevarat.”  Olof

Det finns alltså flera sätt att se på våra ting. Emotionellt värde, intresse, trender, smak och marknadsvärde. Oavsett anledning till att laga så är det rimligt att ta tillvara de resurser som mänskligheten har skapat. Trähantverk har tusentals år av erfarenhet och det är mer än vad vi kan säga om andra material som MDF och KL-trä som är ett sånt pass ungt material att vi ännu inte kan förutspå hur det kommer bete sig genom sin livscykel. Det betyder att dagens restauratörer måste lära sig om samtidens möbler för att kunna restaurera dem i framtiden. Eller tänk om vi helt enkelt ska tänka tvärtom? Att innan produktion borde restauratörerna vara med för att säkra att möbeln kommer hålla i det långa loppet?

Det finns en lyrisk ton genom hela samtalet. Den består av både yrkesstolthet, kunskap och en viss mån frustration att professionen inte får högre status. Återbruk måste värderas högre genom samarbeten och utvecklas med hantverkarnas kunskap. Tänk om återvinningsstationer aktivt kunde rädda möbler från ett onödigt kort liv, om kommunala program som daglig verksamhet med hantverk och second hand hade samarbeten med restauratörer och möbeltapetserare eller varför inte fler teveprogram som TV4s Återskaparna som visar på hantverkets magi?

”Jag tror det skulle vara minst lika bra teve att hålla på och reparera, framförallt inom restaurering där du får in ett vrak som du kan få att se så fantastiskt fräscht och fint ut. Det är ju ett trolleri!” Marcus

Med Europas miljömål borde dessa yrken bli mer dominanta i samhället. Det är inte mer än rimligt att se att det blir framtidens åtråvärda yrken! En uppsjö av yrken och tjänster kommer behövas som besitter kunskapen kring reparation och underhåll av våra ting.

Det är alltså dags att utbilda sig. Hos Olof och Marcus kan du vara trygg i att lära dig om hållbarhet i lagningar och kunskap om hur en möbel mår som bäst. När du är färdigutbildad kan du föra facklan vidare. En möbel i taget. 

 


2021-06-07

< Läs del3 i Låt oss tala trä – här